I morse upptäckte jag att vi hade besök i trädgården, hela 8 st rådjur stod på gräsmattan och krafsade fram äpplen. Äpplen som jag nästan känt mig lite skamsen för, då dom inte blev upplockade i höstas. Men detta är ju perfekt, mat åt rådjuren och jag behöver inte känna mig dum för att jag inte "städade" i trädgården, ja om man nu inte har något emot att ha rådjur på tomten.

Har sett spår från dom men väldigt sällan själva djuren här hemma. Men strax före halv sju i morse sitter alltså jag och katten Svea i trappen och tittar ut på dessa vackra rådjur som mumsar och krafsar fram ätbara ting. Ibland blev det lite "smågnabb" mellan dom om någon kom lite för nära någons godbit.
Att få betrakta detta i smyg, se hur de rör sig, se hur flocken beter sig och fascineras av att dom överlever och finner föda i naturen gör mig glad.
Det är mörkt och kyligt ute och jag smeker Sveas mjuka päls som nyfiket håller mig sällskap. I bakgrunder hör jag hunden Dixi (mammas hund som bor här just nu) ligga och drömma och pappa Bengts "tunga" sömn. Och jag blir som sagt vad glad, lite för glad och så där pirrigt mysig i kroppen att jag väcker Bengt och säger att han måste komma och titta på våra besökare som vi har.
Ja jag vet, man vill kanske inte bli väckt strax efter halv sju en söndagsmorgon för några rådjurs skull men snäll som min man är så stapplar han upp, så ljudlöst han bara kan, och njuter några korta sekunder med att beskåda djuren där ute innan han stapplar tillbaka in i sängen och snart hörs hans "tunga" sömn igen.

Jag tar mitt morgonte innan hundarna får sin frukost och komma ut och göra sina morgon bestyr, vill ju inte störa rådjuren.


Detta är vad jag kallar en bra start på dagen. Vad Bengt anser om sin start på dagen kan jag meddela att han nu åter är vaken och uppe utan för stora men av den tidiga morgonens händelse, han minns den knappt.



Tjingeling!! :-*