Om

Jag hoppas att jag kommer att skriva om många olika saker här. Men det viktigaste är att jag skriver.

Jag har ME/CFS en knepig sjukdom som ni kan läsa mer om på www.rme.nu  men bara om ni vill ;-) 

Jag kommer att skriva om min situation i livet. Hur det är att leva med ME men också om vardagsting och om saker som lutar åt det religiösa hållet då det är ett stort intresse för mig. Här hemma finns förutom våra två barn, katten Lilla My och hundarna Alice och Doris.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Jag är så duktig!!

Ja jag har verkligen avancerat på skalan över spindeläcklighetslistan!! Ja åt det bra hållet. Jag är så duktig!!
Tog ner lite gardiner från ett överskåp och när jag lagt i från mig högen med gardiner så såg jag att något rörde sig!!! Jo där kom den, den åttbenta -varelse som kan skapa panik hos en stor del av befolkningen. Men jag fick inte panik, jag tog lugnt fram ett glas och ett papper och bar ut denna lilla varelsen. Fast jag måste erkänna att det kändes lite dubbelbottnat med att först varsamt bära ut den för att i nästa sekund dumpa den i kylan, i närmare bestämt -6 grader. =-O Men JAG hade inte ihjäl den i alla fall....eller!!!
Men nu till mysteriet med att ha en spindel i garderoben? Trodde verkligen inte att dom trivdes i den miljön. Jag har lärt mig att spindlar skyr ljuset och trivs på mörka platser med hög luftfuktighet. Som t e x källare, vindar, tvättstugor och uthus. Men att hitta en (hoppas inte på fler) i en torr garderob full med gardiner var mycket oväntat. Rovdjur är dom också, så vad åt den av? Ähh den var säker bara på genomresa eller så hade den gått vilse....


Fast ett ännu större mysterium är: Vad gjorde jag i skåpet med gardinerna??  Jo nu ligger det till så här att vi i detta hushåll hade fått en gåva som innebar att det kom en firma hit och putsade våra fönster och vi behövde inte betala. Japp det var grejer det. Och nu när alla dessa gamla fönsterrutor är så rena som dom kan fick jag ett ryck och tänkte byta lite gardiner. Det hör inte till vanligheten att jag lägger ner energi på gardinbyten och fönsterna har jag inte putsat på flera år......Och eftersom ingen annan i detta hushåll verkar ha intresse av att putsa fönster så har dom blivit oputsade. Men nu är dom rena och det är en sådan härlig känsla. Och två fönster har fått nya gardiner. Yeehaw!!

Måste säga att dom fixade alla drygt 50 fönsterrutor riktigt snabbt. På tre timmar var det klart och då har en del rutor spröjs och alla fönster putsades i mellan också. Mer av såna här gåvor tages tacksamt emot!!


Och vet ni? ikväll drar På spåret igång.


Tjingeling!! :-*

Tänk om!

Tänk om det skulle kunna gå att jobba hos någon som behöver en "sällskapsdam" för sin forskning inom religionshistoria/religionsvetenskap och mytologi. Jag skulle hjälpa till med det praktiska och hålla ordning och reda på saker och ting, men även vara med i härliga diskussioner och samtal. 
Trots energibrist och hjärntrötthet så skulle jag vilja kunna klara av detta, ni förstår ju vilken lycka.......tror jag i alla fall hihi! Det kryllar av sådana jobb där ute va? Särskilt för någon som jag med mina, ja vad nu man ska kalla det, "små" begränsningar. :-P

Man ska aldrig ge upp hoppet sägs det, vilket jag inte heller tänker göra!


Tänk om jag skulle kunna ha ork att resa runt till spännande bibliotek världen över och besöka gamla "heliga" platser. Träffa människor som berättar om gamla myter och historier. Insupa det magiska och lära sig mer och mer om det som var med och formade nu......


Tänk om jag skulle kunna lära mig andra språk, vilken ny värld som skulle öppna sig för mig.

Tänk om jag en vacker dag vaknar upp och allt det här är en verklighet för mig.



:-*

Tjingeling!!

 

Varför vill vi oss illa?

Jag har funderat på detta med arbetstid och jobb.
Varför är dessa 8 timmar något som maniskt måste vara standard. Människor är borta hemifrån ca 10 timmar per dag. Varför? undrar jag, varför gör vi så mot oss själva? På den tiden när jag hade arbete så hörde jag aldrig någon prata om hur skönt det var att vara på jobbet hela dagarna. Ingen sa något positivt om att stressa väg och hämta barnen på dagis efter en lång dag. Alla klagade på att semestern var alldeles för kort. Känslan var verkligen som om arbetet var någon form av straff även om det fanns skratt och gemenskap. Även nu som sjuk hör jag samma sak runt omkring mig, folk verkar inte överförtjusta att jobba långa dagar och känna krämpor och stress konstant. Jag kan förvisso tycka att en del av detta kan förebyggas av ens egna inställning till saker och ting men det kan inte fixa allt. Varför gör vi vardagen, hemmet, intressen och livet till något fult, något som man måste ta avstånd från och visa att man minsann tar ansvar genom att vara hemifrån hela dagarna. Jobba och stressa sig genom dagen för att duga. Ja för klarar du inte av att jobba heltid då måste det vara något fel på dig, du utreds och ifrågasätts rejält. Du är inte en livsduglig människa, det är något fel på dig, usch hemska människa som inte gör det du ska!!!!
Vissa verkar visserligen trivas alldeles utmärkt med att vara borta jämt men låt det vara mer upp till var och en.


Leker med tanken om "heltid" bestod av 4 timmars arbetsdag. Hur skulle vi må då? Skulle det behövas så många utredningar om varför människor inte "duger". Skulle vi vara gladare om vi fick mer tid till gemenskap och hobbyer? Skulle vi känna oss mer taggade att göra ett bra jobb när vi var på arbetet? Fler skulle kunna arbeta och fler fick arbeten eller? Vi fick större möjlighet att orka ta hand om oss själva, om varandra, hem och familj. Ja det kanske är en utopi men jag måste ändå få fundera på detta, varför vill vi oss illa? Jag tycker vi sitter fast i ett stelbent sätt att se på arbete, pengar och livet.

Jag skulle vilja kunna arbeta, och ha den gemenskapen som det kan innebära.  Men just nu står min jobbiga sjukdom i vägen, det handlar inte om ovilja eller lathet på något vis. Men jag skulle inte vilja vara borta hela dagarna även om jag en vacker dag vaknar frisk och stark, det tror jag verkligen inte. Jag har jobbat heltid och det enda jag gjorde var jobba, äta och sova.... Nu var jag viserligen inte frisk på den tiden heller, men jösses vad jag fick kämpa för att orka med livet. Men att kunna ha ett jobb skulle jag verkligen uppskatta.

Nä jag tänker inte gå in på djupet på hur detta skulle se ut och fungera ekonomisk, utan det här handlar mer om hur livet skulle kunna se ut om vi bara ställde in oss på en annan frekvens i synen på vad ett "normalt arbetsliv" är!!

Att det istället för typ sjukpenning, socialbidrag och arbetslöshetsersättning mm fanns det istället någon form av basinkomst, så varje individ hade större möjlighet att lägga upp livet efter sina förutsättningar, är jag inte heller emot. Slippa sätta folk i massa olika fack och inte behöva sätta etiketter på individer som inte kan jobba 8 timmar om dagen är också en intressant tanke.

Men nu orkar inte min hjärna fundera mera......

Tjingeling!!! :-*


Taggat med: 

, ,

Detta med att kunna "kolla" att allt är bra!!

Sitter ensam i soffan, ja ensam och ensam är nog att ta i, ett stycke hund och ett stycka katt delar soffan med mig men ingen utöver mig är hemma av den mänskliga familjen.
Lämnade Nova vid fyra idag då hon skulle sova över med dansgruppen hon är med i. Ett gäng tjejer med ledare som samlas i danslokalen och har kul. Låter så mysigt. Hon har gjort detta en gång tidigare så det är ingen nytt.

Men måste liksom småskratta lite åt mig själv, då jag efter 3 timmar funderar på att skicka ett sms och fråga om allt går bra, om hon har kul och bara liksom höra av mig!! Hindrar mig själv och låter henne vara"ifred" från morsan. :-P Sen kommer det upp tankar och minnen från min barndom och detta med att höra av sig till föräldrarna. Och att det inte alltid var så lätt som förälder på den tiden att få kontakt med barnen när dom lämnat hemmets vardag.

Jag tränade gymnastik när jag var ung och i sjuan åkte vi till Örebro på tävling. Var borta fredag till söndag och jag ringde inte hem en enda gång. Men det var liksom inget konstigt med det på den tiden, det var mer som om man inte hörde något så var allt lugnt. Och då vann vi (Gymnos lilla elitgrupp) ändå guld i ungdoms-sm i truppgynmastik!!! Och jag ringde inte hem och berättade..... Skulle har varit idag det!!!
När jag kom tillbaka till Falun på söndag kväll och blev hämtad av mina föräldrar hade dom en gåva och grattiskort till mig. Dom hade hört på radion om vara framgångar.

Haha idag vill man berätta saker innan dom nästan ens har hänt!!! :-P

Det är faktiskt en väldigt stor skillnad på detta med att kunna kontakta varandra nu mot förr. Vet inte om det finns något bättre eller sämre i just detta. Och då pratar jag bara om denna möjlighet att "hålla koll" på varandra i familjen...... Inte om alla sociala medel som finns idag, utan detta med att kunna skicka ett sms till varandra och få kontakt. Jag älskar denna möjlighet att sända fina och kärleksfulla meddelande till mina nära och kära, när jag känner för det. Och även kunna uppdatera viss information och få ihop logistiken för hela familjen. 
Detta med att jag ville höra av mig till Nova hade ingenting med att jag på något vis var orolig, utan mer "att jag kan" höra av mig och att jag gillar att "busa" med mina döttrar, <3 och min make.<3 
Tycker faktiskt att det är en bra möjlighet att kunna få gulla med varandra trots visst avstånd då och då. Ja sådan är jag!!!

Tjingeling!! :-*

Taggat med: