Om

Jag hoppas att jag kommer att skriva om många olika saker här. Men det viktigaste är att jag skriver.

Jag har ME/CFS en knepig sjukdom som ni kan läsa mer om på www.rme.nu  men bara om ni vill ;-) 

Jag kommer att skriva om min situation i livet. Hur det är att leva med ME men också om vardagsting och om saker som lutar åt det religiösa hållet då det är ett stort intresse för mig. Här hemma finns förutom våra två barn, katten Lilla My och hundarna Alice och Doris.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Älskade värme! Och pinsamheter!

Från kraschen igår till solsken, värme och bättre mående idag.  :-* :-* :-* 
Det är något med värmen som gör att jag lite nya krafter. Bara att slippa frysa är ju underbart i sig. Har pysslat lite i trädgården. Och det hör inte till vanligheterna kan jag meddela.
Sen lyckades jag tydligen skämma ut min äldsta dotter idag....det tillhör visserligen vardagen numera!! 
 =-O Men grejen är hur jag lyckades med det idag. Vilket också tyder på bättre mående hihi. Jag var med ner till Novas simträning idag (bara det liksom). Dessutom pratade jag med andra människor, roade en liten kille på 1 år. Vilket framkallade suckar och himlande ögon från Elda. Men det värsta var när jag, hennes mamma, ställer sig på alla fyra och gungar fram och tillbaka. Ok, låter lite konstigt men jag var mitt inne i en diskussion med en annan mamma om bäbisars sätt att ta sig fram....jag demonstrerade bara hur Elda gjorde redan vid 4 månaders ålder. Men ni skulle ha hört Eldas desperat utrop och uppsyn när hon finner sin mamma på golvet i simhallen gungandes på alla fyra. Nåja, jag är bara glad över att jag hade en så pass bra dag idag att jag kunde bete mig så här "illa" :-P

Tjingeling! 👍

Taggat med: 

,

ME/CFS

Denna sjukdom är så tudelad och svår hanterlig då och då (Ja rätt ofta faktiskt) Ibland kan jag göra saker som att tex promenera med Alice utan att det känns alltför kostsamt. Ja oftast fungerar det relativt bra att vara ute och gå och jag är sååååå sååååå tacksam för det. Jag och Alice, inget annat att bry sig om. Ingen som pratar med mig, bara  njuta av naturens energier och Alice härliga sätt att vara. Handla brukar också fungera, stänger in mig i min bubbla. Men idag blev det super jobbigt och jag fick en kraftig reaktion av värk, feber, totalt dränerad på energi. Hjärnan tjuter och skriker och ångesten kommer. Lymfkörtlarna i ljumskarna börjar värka, det bultar bakom öronen och i nacken. Man vill bara försvinna bort.... till ett mörkt och tyst ställe där jag får lägga mig ner och bara vara!!

Elda skulle iväg på simläger i Borlänge idag så jag skjutsade ner henne till Rättvik i morse. Med diverse packningsbestyr innan naturligtvis.  ;-)  Nova hängde på och vi gick ut med Alice efteråt. Älskar att ha henne med även om det innebär en hel del massa prat  :-P  Denna gång gick vi på Rättvik och inte ut i skogen. Men jag kände efter en stund att jag inte fick igång min kropp och hjärna som jag hade önskat utan jag blev bara tröttare och tröttare. Så jobbigt och generande på något vis då jag inte gillar att behöva säga till Nova att vi måste gå tillbaka till bilen för mamma mår inte bra. Hon gör inte så stor grej av det men jag gör det, inombords. Vi hade visserligen redan varit ute en bra stund med diverse stop för lek utefter stranden vid Siljan men jag "skäms" ändå att behöva dras med denna sjukdom.

Vi skulle ju handla lite också... Att bara gå in i en affär med denna förutsättning som jag nu befann mig i borde ju vara förbjudet. Men jag lyckades på något vis ta mig in. Lördagsgodis till tjejerna och lite mat, det skulle ju gå fort. Tidigt på morgonen var det också vilket innebar väldigt lite folk i affären. Men som om inte mina tidigare symtomen räckte börjar nu illamåendet och yrsel ta fart. Kallsvettas, blir torr i munnen och känner hur blek och darrig jag blir. När jag väl är ute i bilen igen kommer tårarna, orkar inte stå emot längre. Ja, jag gråter fast Nova är med och ja, jag berättar att det blev för mycket för mamma, inge konstig alls!! Hon är van!! Bättre att vara öppen med hur den här sjukdomen påverkar mig än att nonchalera det hela. Visa att det är okej att visa hur man mår trots att man är vuxen..... Även om jag kanske inte älskar att vara 43 år och nästan bryta ihop av trötthet vid kassan inne i affären så är det så min verklighet ser ut ibland. Köpte vatten och nötter och fyller på lite energi och vätska. Sen tar vi oss hem. På något konstig vis så fungerar det att köra bil, älskar att köra bil. Det är också en skyddad verkstad och jag blir lugn och fokuserad när jag kör, även om jag just idag mådde sämre än på länge så gick bilresan bra.

Mera nötter och juice när vi kommer hem, hjärnan behöver energi. Det har jag lärt mig att det brukar hjälpa lite vid en sådan här urladdning. Nu hoppas jag bara att jag inte ska behöva betala allt för länge för denna krasch. Mår redan lite bättre nu när jag är i hemmets trygga tillvaro.

Att det blev som det blev tyder på för lite återhämtning, mindre sömn och att det har hänt lite för mycket dom senaste dagarna.... tror jag!!!  =-O  Ibland kommer det utan att jag riktig kan ta på varför. Men det finns också perioder där jag mår bättre och krascherna kommer glesare, sen kommer det perioder när krascher är en stadig del av vardagen. Hej och hå...variation är ju bra eller??

Men ni ska veta att jag ändå är så tacksam att jag kan "göra" det jag kan, för det finns så många som är sjukare än vad jag är i denna sjukdom. Men det är ändå tufft ibland ska ni veta!!

Men Alice är rastad och sett andra sker än bara skogen. Nova har sitt lördagsgodis och jag? jag går nu och lägger mig. Efter att fyllt på bränsle till hjärnan och lugnat ner mig lite med att skriva av mig. 

Hade egentligen tänkt skriva om något annat nästa gång jag skulle skriva på bloggen men detta kom emellan liksom. Får ta det andra en annan gång....Nu orkar jag inte tänka mer.

Tjingeling!! :-*

Taggat med: 

Dagens kommentar!!

Okej!! Att följa med ner på marknaden i dag var inte ett av mina smartaste beslut i livet. Men det var nästan värt det. =-O Dels för att jag ville vara med familjen, även om det mest bestod i att se till att tjejerna hittade sina kompisar som dom skulle gå med för dagen.  Och dels för att jag fick uppleva dagens gulligast kommentar från en liten flicka!!

Efter att tjejerna dragit så bestämde jag och Bengt oss för att gå tillbaka till bilen. Vi hade lilla Alice med oss, perfekt miljöträning. Hon skötte sig galant bland massa människor, hundar och barnvagnar. Vi fick diverse små kommentarer som t e x  Åhh så söt. Vilken gullig liten valp (Nä hon är ingen valp direkt men hemskt söt och liten). Men den bästa analysen av vår Alice kom från en liten flicka på 3-4 år som till sin mamma högt och tydligt berättade detta!! Åhhhh titta en råtta. Samtidigt som hon saligt tittade ner på lilla Alice. När hennes mamma förstod vad hennes dotter kallat en råtta började hon skratta högt.... Ja det gjorde jag med hihi :-D

Ja så kan det gå om man är väldigt liten och fluffig. Fast jag har inte själv sett en fluffig råtta någon gång.... :-P Men just därför var ju kommentaren ännu roligare!!

Vi träffade på en annan Bichon Havanais tik på 8 månader. Hon och Alice nosade lite försiktigt på varandra. Det var lite kul för det är inte ofta vi stöter på samma ras som Alice.

Tjingeling!!


Vardagslyx!

Hmm, har funderat lite på detta med vardagslycka och vardagslyx. För mig kan det vara så många olika små saker.
 
Haha... Jag "går igång på" att ha bytt lakan i sängen och tvättat mina 2 plädar som jag alltid har på mig när jag vilar på dagen. Ja jag måste ha två st annars fryser jag och det är inte bra!!
Känslan att lägga sig på överkastet och veta att det är rena lakan där under som väntar på mig när jag ska lägga mig "på riktig" till kvällen är ljuvlig. Och att sen få gosa ner sig för middagsvila och dra på sig min rena och doftande plädar, ja det är lyxigt för mig. Och orkar jag dessutom läsa en bra bok, ja ni förstår ju vad härligt hihi.....
 
Sen finns det tusen andra saker naturligtvis. Speciellt saker och händelser som rör mina barn och min stora kärlek. Det är rejäl vardagslycka det!!! Dom är liksom självklara.
Att göra mitt behov av vila till lyx det är en annan form av vardagslycka/lyx Men ack så viktig den med.

Taggat med: 

,

Att vara någon!!

Jag har inte skrivit på länge nu och det är helt ok!! För jag skriver bara när jag vill, har något att skriva om (enligt min egen hjärna och hjärta) och när orken faller på. För jag tycker att detta med att skriva av sig är riktigt kul. Så denna blogg är för min skull, oavsett om någon läser den eller inte. Sen är det alltid en bonus om någon läser och tar del av det jag skriver och kanske säger något..... :-D

Idag startar Rättviksmarknad! I tre långa dagar invaderas Rättvik av folk från när och fjärran., runt 100 000 faktiskt. Helt ok tycker jag. Även om jag kanske inte själv kommer att besöka marknaden så tycker jag det är en ganska mysig del av livet. Och den återkommer ju till hösten igen. Ganska coolt att ha en så stor marknad 2 gånger per år här i lilla Rättvik. Barnen har i flera dagar planerat inför detta. Bestämt vilka dom ska gå med under dessa tre dagar...osv.

Kanske ska jag och mannen ner en sväng i morgon. Hoppas att vädret är bra och dagsformen skaplig.... :-P
Men det brukar gå bra att vara bland mycket folk, om jag slipper prata med någon hihi. Har lärt mig att stänga in mig i en "bubbla" som jag säger, där bara jag och min familj ryms. Stänger ute alla andra människors energier och liknade saker hihi. Och hoppas stenhårt på att inte möta folk jag känner!! =-O Ja så otrevlig är jag. Men det är så energikrävande med detta så kallade kallprat om ingenting. (ja det beror ju lite på vem man träffar naturligtvis) Men det värsta är när folk börjar fråga hur man mår, vad jobbar du med osv..... bla bla bla. Blir liksom så ställd, vill alltid svara sanningsenlig men ändå inte berätta allt. Har  visserligen blivit bättre på att slinka mig ur sådana samtal på ett bättre sätt. Men ogillar dom skarpt!!

Minns en gång när jag och älskade mannen var i en vanlig mataffär för att handla. Vi stöter på en gammal arbetskollega till mig. (slutade där 2002) Minns inte om jag har pratat med denna person någon gång under alla dessa år sen jag slutat där. Men nu stannade personen och ville tydligen "prata" Efter hejandet så kommer det direkt: Vad din man jobbar med det vet jag men vad jobbar du med nu Sara? Måste fått ovanliga krafter...mitt svar blev kort och gott: INGENTING absolut INGENTING. Personen i fråga såg så överrumplad ut och därmed var kallpratat slut.

Asså jag förstår inte detta eviga tjat om vad man jobbar med. Varför är det så viktigt för människor som man egentligen inte har någon som helst kontakt med i sin vardag att få veta om jag har ett jobb eller inte och i så fall vad för jobb!!

Ok, jag erkänner att det är extra känslig för mig då jag inte kan men vill jobba, och att jag många gånger ser ner på mig, att jag inte är värd någonting pga min situation. Men jag är visst någon, även om jag inte kan gör det som många andra kan.

Jag jobbar varje dag, varenda minut, med att inte ge upp. Jag jobbar hela tiden med att parera och planera så att energin ska räcka en hel dag. Så jag kan finnas här för mig själv och för min familj. Jag jobbar med att ta reda så mycket som möjlig om min sjukdom för att kunna göra det bästa av den. Jag jobbar med att vara vaken och lyhörd för mina barns livsresa och olika behov som ändras allt som dom växer. Jag älskar jobbet att vara min mans fru och vän. Jag jobbar med att kunna göra små saker som jag tycker är roliga (som att fota, läsa och skriva då och då) Jag jobbar med att förstå världen och dess komplexitet. Jag jobbar med att inte vara bitter utan njuta så mycket jag bara kan av livet även om det sker på ett annorlunda och mycket lugnare sätt kanske. Men nä jag jobbar inte med ett "riktig" jobb.

Men jag är någon ändå!!!

Kom ihåg det alla ni där ute!! Oavsett hur era liv ser ut eller hur ni mår eller vad ni har råkat ut för så är ni någon och vi alla är ett med varandra på ett fascinerande sätt. OCH LIKA MYCKET VÄRDA!!!


Tjingeling!! :-*